Necron Flayed One

Flayed Ones tågar inte ut i strid på order av Necron Overlords; i stället bryter de oombedda fram direkt på frontlinjen från sin fasansfulla fickdimension. De smyger genom skuggor eller bakhållsbevakar fiendens positioner, som tunga vapenpositioner, och anländer insvepta i den illamående stanken av ruttnande kött. När striden bryter ut infiltrerar de fiendens led med skrämmande smidighet och använder knivskarpa nekrodermiska flågklor som sträcker sig från fingrarna för att flå av offer levande på bara några solsekunder. I stället för att förfölja flyende fiender eller följa strategiska kommandon på hög nivå stannar Flayed Ones upp mitt i slakten för att groteskt smeta blod och rått kött över sina stela, tandlösa käkar. Blod droppar nerför deras stålnackar och samlas i pölar runt fläckade nekrodermiska revben medan bitar av färskt skinn hänger löst från deras metallramar. Fiendesoldater förlorar ofta fattningen när de bevittnar de ruttnande resterna av sina före detta truppkamrater draperade över dessa skoningslösa, odödliga mördarmaskiner. När slakten är över försvinner de flesta överlevande Flayed Ones tillbaka in i sin mörka sub-dimensionella värld med färska troféer.

Existensen av Flayed Ones representerar ett skrämmande, permanent psykologiskt ärr på Necron-societeten som har sina rötter i det uråldriga kriget i himlen (War in Heaven). När Necron-rasen vände sig mot sina C'tan-mästare och fullständigt förintade Llandu'gor the Flayer, kastade den döende stjärnguden en bestående förbannelse som gav deras nekrodermiska skal en ekot av dess egen bottenlösa hunger. Eftersom Necrons bytte bort sina biologiska kroppar och själar mot levande metalliska endoskelett, blev deras kvarvarande mentala hälsa sårbar för denna lömska infektion. Förbannelsen sprider sig okontrollerat och nöter ner förnuftet tills en Necron ger vika för en fantomdrift att festa på kött som en mekanisk konstruktion aldrig kan smälta. Utstötta och fruktade av andra Necrons som fasar för att drabbas av sjukdomen, blir Flayed Ones rutinmässigt bannlysta eller avrättade efter strider. Trots sin status som utstötta erbjuder deras plötsliga materialisering ett oombedd skräckvapen för Necron-befälhavare. Dessutom ligger deras lore till grund för fruktansvärda galaktiska regioner som benriket Drazak (Bone Kingdom of Drazak) och driver stora berättelser, inklusive Maynarkh-dynastins fall och prins Oltyxs öde i The Twice-Dead King-serien.

Den visuella designen hos en Flayed One är en makaber sammansmältning av kall nekromantisk teknologi och visceral kroppsskräck. Deras mekaniska ramar består av tunna, trådlika nekrodermiska endoskelett som formats till hopkrupna, rovlystna ställningar. Det levande metallen i deras extremiteter omformas groteskt under flayer-förbannelsen: deras ben utvecklar ofta en extra led för att möjliggöra hyper-smidig eller fyrbent rörelse, medan fingrarna förlängs till långa, knivliknande nekrodermiska blad som kan skära igenom både hud och tung rustning. Det som verkligen definierar deras estetik är deras ruggiga vana att bära troféer. Flayed Ones draperar vanemässigt sina ståltorsor med ännu våta bitar av skördad organisk hud, hudar, orkkött och benrester, och bär ibland halsband av människoskallar. Eftersom de saknar funktionella matsmältningssystem eller luktsinnen sitter dessa blodiga troféer kvar på deras ramar tills de är helt ruttnande. Moderna plastminiatyrer och digitala framställningar framhäver denna mardrömsestetik, komplett med nållika fingerskäror, exponerade blodiga revben och ruttnande skinn som är spända hårt över kalla metallleder.