Regisserad av James Whale och med Boris Karloff i huvudrollen introducerade Universal Pictures-filmen Frankenstein från 1931 den definitiva filmtoppade visionen av Mary Sheleys tragiska varelse. Det ikoniska utseendet, som visuellt formgavs av makeupartisten Jack Pierce, etablerade det platta huvudet, nackbultarna och den grönaktiga huden som blev den universella standarden för skräckikongrafi.
Scenen
I ett övergivet vakttorn som inretts till laboratorium hissar dr Henry Frankenstein och hans assistent Fritz upp en hopsydd kropp på ett operationsbord högt mot en öppning i taket under ett häftigt åskväder. Medan blixtarna slår ner och elektrisk utrustning knastrar slår en blixt ner i apparaten och ger liv åt liket. Varelans hand rycker till och börjar röra sig, vilket får Henry att skrika ut sin extatiska och ikoniska replik: "Den lever! Den lever!" Kort därefter öppnar Henry laboratorietakets lucka mot solljuset, och den oskyldiga skapelsen sträcker sig uppåt mot ljuset i förundran. Men när Fritz kommer in viftande med ett tänt theck ryggar monstret tillbaka av skräck – en reaktion som Henry och dr Waldman misstar för ett anfall, vilket leder till att de kedjar fast varelansen i fängelsehålan. Senare, efter att ha flytt ut på landsbygden, stöter monstret på en ung flicka vid namn Maria och har ett gripande ögonblick när de lekfullt kastar blommor i en sjö. Tragiskt nog, förvirrad av sin defekta hjärna, kastar han i Maria i vattnet i tron att hon ska flyta likt blommorna, vilket gör att hon drunknar i en av skräckfilmens mest kända och censurerade scener.
Betydelse
Frankensteins monsters framträdande 1931 omformade filmens skräcklandskap och lade grundstenen för Universal Monsters-franchisen. Istället för att skildra en tanklös mördarmaskin gav Boris Karloff och regissören James Whale varelsen ett djupt tragiskt patos och en oskyldig nyfikenhet, vilket revolutionerade hur monster framställdes på vita duken. Frankenstein gav upphov till bestående kulturella milstolpar, inklusive repliken "Den lever!", som rankas av American Film Institute som det 49:e bästa filmcitatet inom amerikansk film. Filmens mörka teman och chockerande ögonblick väckte häftiga censurdebatter; nyckelscener – som Henrys replik "Nu vet jag hur det känns att vara Gud!" och drunknandet av lilla Maria – klipptes bort av statliga censurer och grindvakter för produktionskoden och förblev utelämnade i årtionden fram till fullständiga restaurationer 1986 och 1999. År 1991 valdes filmen ut för bevarande i United States National Film Registry för sin kulturella, historiska och estetiska betydelse, vilket befäste dess plats som en av de bästa filmerna som någonsin gjorts.
Design
Frankensteins monsters visuella utseende skapades av Universal Studios-legendaren till makeupartist Jack Pierce, med input från regissören James Whale. Pierce tillbringade timmar med att förvandla skådespelaren Boris Karloff och skapade ett platt huvud, en hög, kantig panna och tung ärrvävnad. Två elektroder, i folkmun kända som nackbultar, sattes på monstrets nacke för att fungera som elektriska kopplingar till återupplivningsapparaten. Eftersom filmen spelades in i svartvitt applicerade Pierce blek grågrön makeup på Karloffs ansikte, i visshet om att det gröna pigmentet skulle återges som en spöklik, likblek hudton på den svartvita filmremsan. Varelans kostym bestod av en mörk, dåligt sittande kostymkavaj med medvetet förkortade ärmar för att få Karloffs armar att se onaturligt långa och klumpiga ut. För att fullborda den resliga, onaturliga silhuetten bar Karloff tunga, stålskodda asfalteringskängor, vilket dikterade karaktärens signifikanta långsamma, stela och tunga gångstil.
För samlaren
